"Mitt namn är Beatrice Hämberg, en helt vanlig svensk, lever ett helt normalt liv, med min familj i ett helt vanligt hus. Jag går till kyrkan varje söndag på gudstjänst med mina barn. Jag vet egentligen inte varför jag går till kyrkan, eller varför jag tror på Gud. Jag antar att det kommer från mamma och pappa, det bara är så, att man går till kyrkan, som man alltid gjort. Och jag kommer föra vidare det till mina barn, det är så det ska vara. Men på sista tiden har jag börjat tänka, jag vet inte varför jag ber till Gud, tror jag ens på honom? Eller är det bara så att jag har fått det inpräntat i hjärnan? Jag har börjat tänka, ska det vara så här? Nej, jag har bestämt mig för att konvertera. Buddism kanske, eller hinduism? Jag vet inte, jag vet inte mycket om de olika religionerna. Men jag vill ha lite förändring i mitt liv.
Jag har bestämt mig, Buddism blir det. Eller kanske borde jag bli ateist? Jag vet inte vad jag ska göra, jag vill bara hitta mig själv. I alla fall så blev jag blev så fascinerad av deras religion förra året när jag var på en resa i Thailand med min familj, jag hoppas bara att dom vill hänga på. Kanske måste jag lära mig mer om religionerna först? Jag har i alla fall valt att konvertera, jag känner mig så fängslad inom kristendomens tro."
Dessa ord skrev Beatrice i sin dagbok när hon var ungefär 25 år gammal, det var hennes första ord i hennes dagbok. Detta var början på hennes äventyr.
Hennes nya äventyr var att konvertera till buddismen. Vare sig hon får sin familj med sig eller inte. Hon hade funderat på att kanske bli asket, att leva väldigt enkelt och bara hitta sig själv helt enkelt. Det var ju trots allt det hon ville. Eller kanske ville hon bli arhat, att slippa återfödas och nå nirvana. Att slippa allt lidande. Allt var så nytt, så spännande för henne. Hon visste helt enkelt inte.
Beatrice gick till vardagsrummet för att prata med sin man.
- David, jag skulle vilja prata om en sak med dig. Vad säger du om att konvertera till buddismen?
I chock svarade David att han inte visste vad han skulle säga. Och hon förstod honom, hon hade blivit lika chockad själv.
- Eh Beatrice, är du verkligen säker på att du vill göra detta?
- Ja, helt hundra.
- Okej, du vet att jag gör allt för dig. Självklart väljer jag att konvertera då också.
Beatrices ansikte sken upp, ett stort leende dök upp på hennes läppar.
Hon var så glad över att hon skulle göra detta, och tillsammans med sin familj gör det hela bara mycket bättre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar