Skrivuppgifter till min bok

Författaren till min bok är Selma Lagerlöf. Hon är en utav Sveriges mest framgångsrika och uppskattade författare. Hon föddes den 20 november 1858 på Mårbacka i Östra Ämterviks församling i Värmland, och hon dog den 16 mars 1940. Hon var 33 år när hon debuterade med sin bok Gösta Berlings saga, år 1891. År 1909 vann Selma nobelpriset i litteratur, hon var Sveriges första kvinnliga författare att vinna detta pris.

                                         

Det som har hänt hittills i boken är att den fattiga fiskmånglaren Torarin och hans hund Grim är på väg hem till deras lilla stuga i Marstrand, på vägen stannar de på Solberga Prästgård för lite aftonvard. Under tiden Torarin äter maten han fått så börjar Prästens fru klaga och gnälla över ljud hon hör från Branehög, hon säger att hon hör att dom slipar och filar knivar. Hon blir så orolig att hon brister i gråt.

Senare när Torarin for ut på vägen igen så styrde han raka vägen hem, men på vägen så åkte dom förbi Branehög och han såg att det fortfarande lyste i stugorna och att folket fortfarande var uppe. Han var tvungen att stanna och fråga om dom i kväll hade slipat knivar. Han öppnade dörren till en stuga men han såg att dom hade gäster så han tänkte vända, men då kom värden och stoppade honom. Han blev inbjuden, och han satt lite senare och drack öl med dom andra gubbarna. Mycket senare på kvällen kom det ett annat sällskap till stugan, dom bodde precis intill men dom kom ändå sist in till stugan. Mannen satte sig bredvid Torarin, och Torarin frågade varför de hade kommit så sent. Mannens svar var att dom hade fått gäster, två män som hade vart ute i flera veckor, och dom såg så hungriga ut, att han bara var tvungen att släppa in dom. Han sa att dom hade varit där ända från morgon till kväll, och senare på kvällen hade dom börjat att slipa på knivar. Torarin började skratta, det var antagligen det som prästens hustru hade hört, och var så orolig över. Männen som hade varit på besök såg så vilda ut när de slipade sina knivar, att mannen och kvinnan inte hade vågat köra iväg dom. Men till slut hade dom frågat om det fanns någon stor och rik gård i närheten, mannen och kvinnan hade svarat att det fann det. Solberga prästgård hade han sagt, och männen for nästan ut med en gång. Dom sa att dom skulle söka arbete på prästgården. Gubbarna satt och drack deras öl och diskuterade, när Torarin tyckte att det var dags för honom att gå sin väg. Han tog med hunden sin och gick ut till sin häst, flera andra skulle också hem samtidigt, men så såg dom en stor eld borta vid prästgården. Flera män ropade och skrek "det brinner borta vid prästgården!" "vi måste göra något, vi måste dit!"

Männen hoppade upp på hästar, och vissa började springa. När dom närmade sig prästgården såg dom att det brann precis vid husväggen,  i en stor hög utav massa bröte. Några män började släcka elden och förstöra högen som det brann i, dom slet också bort delar av halmtaket så att det inte skulle fatta eld i det. De andra männen gick in till gården, för dom tyckte det var lite konstigt att inga hade vaknat av den häftiga branden. En man gick fram till handtaget till dörren in till huset, men han backade sakta. Nästa man gick fram men backade sakta han också, sen nästa man, sen nästa man och sen nästa man igen, alla backade... Sedan for hjälpprästen ut ifrån huset, han skrek att dom hade fått besök av två avskyvärda män som hade dragit deras svärd och knivar och dödat hela hushållet, samt prästen och hans hustru. Han själv var svårt skadad med en kniv i huvudet, han dog nästan på fläcken efter det att han hade berättat vad som hänt. Männen hade även stulit den stora kistan full av silverpengar. Alla män som hade släckt branden och kommit till prästgården förr undsättning klev in i huset och började leta efter olika bevis osv. Männen hittade inget, inga täcken på liv, ingenting. Men sen såg en utav männen en flicka som hade trängt sig mellan ugnen och väggen, en liten springa men hon hade fått plats. Det var den fattiga jungfrun som Torarin hade sett när dom åt aftonvarden, han kände igen henne. Dom kunde inte lämna henne där så dom tog henne med sig, hon grät konstant och klagade och gnällde över de som hon hade förlorat. Torarin ville inte att någon annan än han själv skulle ta hand om flickan, så han tog henne med dig när han fortsatte sin resa hem. När dom kom hem fick flickan jobb på bryggan, fortfarande kände hon saknaden efter de som hon hade förlorat, speciellt hennes styvsyster som hon hade kommit så nära.

Längre har jag inte kommit än, men fortsättningen kanske kommer. Jag är faktiskt inte så säker på vad jag tror kommer hända. Till nästa måndag ska jag ha kommit till sida 50.