onsdag 26 mars 2014

Varför prao? - ej klar!

1. Vad anser du om historien med lakritsbåtarna? Hur skulle du gjort?
- Jag gillar att hon talade sanning, även om hon övervägde att ljuga så valde hon rätt och berättade sanningen istället. Hon bröt dock mot sjukhusets regler och även om man är där på prao eller om man är anställd, så får man aldrig bryta mot arbetsplatsens regler. Sen kan jag också förstå hur Angelika tänker, den gamla damen skulle antagligen ändå gå bort snart, därför tänkte hon att hon kunde köpa lakritsbåtar till patienten. 

Jag tycker att Angelika gjorde både rätt och fel när hon köpte lakritsbåtarna. Patienten som snart skulle gå bort ändå ville njuta av livet enda in i slutet även om hon ligger i en sjukhussäng, därför ville hon ha lakritsbåtar att äta. Så Angelika köpte lakritsbåtar till patienten, men det visar bara att hon har ett hjärta och visar lite medmänsklighet. Sen att hon bröt mot reglerna är en annan sak, det är däremot fel. Men jag tror ändå att jag kanske hade gjort samma sak om jag hade varit i Angelikas situation. Eftersom jag skulle velat att patienten skulle må bra in i det allra sista.

2. Hur är Ulla, Angelikas handledare? Beskriv henne.
- När Angelika först träffar henne så framstår hon som lite kall. Vilket jag kan förstå eftersom Angelika inte var så glad över att hon var en och en halvtimme sen. Men jag tror mer att Ulla var granskande, hon var liksom lite avvaktande, som om hon granskade vem Angelika var. Sen efter ett tag när dom började lära känna varandra bättre visade det sig att hon var en snäll dam, hon var ganska varmhjärtad trots allt. Hon jobbade inte som sjuksköterska på sjukhuset, vilket jag tror att hon faktiskt ville egentligen. Hon sa att hon inte hade tillräckligt höga betyg för att kvalificera sig som sjuksköterska, vilket gjorde så att Angelika ville kämpa mer för att höja sina betyg och få så höga betyg som möjligt, så hon kunde börja studera till sjuksköterska. Man kan säga att Ulla gav Angelika en sorts kämparglöd.

3. Skriv en egen diskussionsfråga till texten.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar