Utanför är det grönt, solen
skiner och blommorna blommar. Våren är precis förbi och sommaren
är precis runt hörnet. Jag packar väskan för en härlig dag i
Östra Ärmtervik i Värmland. Jag ska nämligen intervjua en utav de
största kvinnliga författarna i Sverige, Selma Lagerlöf. Taxin
som ska ta mig dit har precis stannat utanför och tutar, så jag
kliver ut på verandan och en underbar doft av sommar slår emot mig.
Jag andas in och hoppar förväntansfullt in i taxin som sedan sakta
kör iväg.
Taxin börjar
sakta in och jag känner hur fjärilarna i magen börjar komma, jag
älskar den känslan. Känslan av spänning, känslan av förväntan,
precis som jag känner nu. Jag betalar taxichauffören det jag är
skyldig honom och kliver ut ur bilen. Jag bemöts av en hemtrevlig
miljö, fina trädgårdar och stora fina herrgårdar, men också
några små gamla hus. Jag och Selma skulle mötas i en park eftersom
det fina vädret, jag visste precis var den låg eftersom jag
faktiskt varit där förut. Jag börjar att gå, det var en ganska
lång bit att gå så jag börjar med en gång. Jag plockar upp
vattenflaskan som jag hade packat ner i min väska och tar en klunk,
det är skönt med något svalkande nu när det är såpass varmt.
Jag börjar närma mig och fjärilarna fladdrar för fullt inne i
magen, nu är jag riktigt förväntansfull.
Jag ser en äldre
dam sitta vid en grupp med två stolar och ett bord, det är Selma.
Jag har nu självaste Selma Lagerlöf bara några meter framför mig
och jag känner spänningen, men jag är ändå lugn. Jag brukar
aldrig jaga upp mig när jag ska intervjua någon, därför försöker
jag ta även detta med en nypa salt. Hon lägger märke till mig och
ler, jag ler tillbaka och hälsar artigt. Hon hälsar också, med en
mycket ljusare stämma en vad jag hade förväntat mig. Jag sätter
mig i trästolen mittemot henne och gör mig bekväm. Hon har kaffe
och kakor stående på bordet, hon frågar om jag vill ha en kopp
kaffe och gör även en gest som visar att jag gärna får ta en
kaka. Tack sa jag artigt och tog emot koppen, hon hällde upp till
sig själv och sen nickade hon som ett intygande att hon var redo att
börja intervjun. Jag tar en klunk av kaffet och sätter igång.
Hur var din barndom? Var den bra?
- Min barndom var
i stort sätt bra, jag föddes med en höftskada som orsakades av att
ledkulan i höften saknade fäste. Och när jag var tre och ett halvt
år gammal så blev jag sjuk och helt förlamad i båda mina ben, det
försvann nästan lika snabbt som det kom men jag hade det ändå
inte lätt under min barndom att leka som andra barn kunde. Man kan
väll säga att jag var lite allvarligare och stillsammare än mina
syskon, antagligen på grund av min höftskada... Men jag måste säga
själv att jag var ett ganska begåvat barn, jag tyckte väldigt
mycket om att läsa och jag visste redan i tidig ålder att jag ville
bli författare.
Vad studerade du? Berätta lite mer
om dina studier...
- Jag började min
utbildning som många andra barn i borgerlig miljö, jag fick
utbildning i hemmet. Min lärare kom till Mårbacka och undervisade,
Jag fick undervisning i både engelska och franska. 1882 började jag
vid Högre lärarinneseminariet i Stockholm, mot min faders vilja...
Min far avled tyvärr 1885, samma år som jag avslutade mina studier.
Efter mina studier började jag jobba som lärarinna på
Elementarskolan för flickor i Landskrona 1885 – 95. Jag trivdes
väldigt bra faktiskt.
Med vilken bok debuterade du som
författare? Berätta lite mer om boken...
- Boken jag
debuterade med hette Gösta Berlings saga. Boken handlar om livet på
landet i Värmland på 1820 – talet. I centrum står det tre
personer, varav den den ena är prästen Gösta Berling som avsatts
eftersom han an misskött sig och brukat alkohol. Boken blev sedan en
av svensk litteraturs största klassiker, vilket var en rolig men
oväntad överraskning.
Du var ju alltså Sveriges första
kvinnliga nobelpristagare i litteratur. Berätta mer om när du vann
ditt pris...
- Jag tilldelades
priset i litteratur år 1909 och jag var Sveriges första kvinna som
någonsin tilldeltas detta pris. Jag kan inget mer säga än att det
var mitt livs ögonblick, första kvinnan i Sverige... Det är inte
dåligt!
Jag väljer att
inte ta en bild eftersom jag vill ha en på henne när hon var ung,
eftersom reportaget handlar mycket om när hon var ung. Hur roligt
det än har vart att intervjua Selma Lagerlöf så känner jag att
jag måste kanske komma iväg så att jag kan börja på mitt
reportage så snabbt som möjligt.
- Jag får tacka
för mig, säger jag och ställer ifrån mig den halvt tomma
kaffekoppen. Hon reser sig går emot mig och skakar min hand.
- Det var ett
nöje, säger han och ett leende spricker upp i hennes ansikte.
Jag går därifrån
med fjärilarna kvar i magen, detta kan nog vara den roligaste
intervjun jag gjort på länge! När jag kommer tillbaka till
parkeringsplatsen där jag hade klivit ur taxin sist så står den
redan och väntar på mig. Jag kliver in och hälsar glatt på
chauffören, han hälsar surt tillbaka. Han verkar inte ha haft en
lika bra dag som jag, men det ska inte få mig på sämre humör. Jag
har redan börjat med att kladda ner ett reportage på ett blankt
blad i blocket jag hade packat ner i väskan. Jag känner på mig att
det kommer bli ett bra reportage, jag är hur nöjd som helst.