Reportage, Selma Lagerlöf

Utanför är det grönt, solen skiner och blommorna blommar. Våren är precis förbi och sommaren är precis runt hörnet. Jag packar väskan för en härlig dag i Östra Ärmtervik i Värmland. Jag ska nämligen intervjua en utav de största kvinnliga författarna i Sverige, Selma Lagerlöf. Taxin som ska ta mig dit har precis stannat utanför och tutar, så jag kliver ut på verandan och en underbar doft av sommar slår emot mig. Jag andas in och hoppar förväntansfullt in i taxin som sedan sakta kör iväg.

Taxin börjar sakta in och jag känner hur fjärilarna i magen börjar komma, jag älskar den känslan. Känslan av spänning, känslan av förväntan, precis som jag känner nu. Jag betalar taxichauffören det jag är skyldig honom och kliver ut ur bilen. Jag bemöts av en hemtrevlig miljö, fina trädgårdar och stora fina herrgårdar, men också några små gamla hus. Jag och Selma skulle mötas i en park eftersom det fina vädret, jag visste precis var den låg eftersom jag faktiskt varit där förut. Jag börjar att gå, det var en ganska lång bit att gå så jag börjar med en gång. Jag plockar upp vattenflaskan som jag hade packat ner i min väska och tar en klunk, det är skönt med något svalkande nu när det är såpass varmt. Jag börjar närma mig och fjärilarna fladdrar för fullt inne i magen, nu är jag riktigt förväntansfull.

Jag ser en äldre dam sitta vid en grupp med två stolar och ett bord, det är Selma. Jag har nu självaste Selma Lagerlöf bara några meter framför mig och jag känner spänningen, men jag är ändå lugn. Jag brukar aldrig jaga upp mig när jag ska intervjua någon, därför försöker jag ta även detta med en nypa salt. Hon lägger märke till mig och ler, jag ler tillbaka och hälsar artigt. Hon hälsar också, med en mycket ljusare stämma en vad jag hade förväntat mig. Jag sätter mig i trästolen mittemot henne och gör mig bekväm. Hon har kaffe och kakor stående på bordet, hon frågar om jag vill ha en kopp kaffe och gör även en gest som visar att jag gärna får ta en kaka. Tack sa jag artigt och tog emot koppen, hon hällde upp till sig själv och sen nickade hon som ett intygande att hon var redo att börja intervjun. Jag tar en klunk av kaffet och sätter igång.

Hur var din barndom? Var den bra?

- Min barndom var i stort sätt bra, jag föddes med en höftskada som orsakades av att ledkulan i höften saknade fäste. Och när jag var tre och ett halvt år gammal så blev jag sjuk och helt förlamad i båda mina ben, det försvann nästan lika snabbt som det kom men jag hade det ändå inte lätt under min barndom att leka som andra barn kunde. Man kan väll säga att jag var lite allvarligare och stillsammare än mina syskon, antagligen på grund av min höftskada... Men jag måste säga själv att jag var ett ganska begåvat barn, jag tyckte väldigt mycket om att läsa och jag visste redan i tidig ålder att jag ville bli författare.

Vad studerade du? Berätta lite mer om dina studier...

- Jag började min utbildning som många andra barn i borgerlig miljö, jag fick utbildning i hemmet. Min lärare kom till Mårbacka och undervisade, Jag fick undervisning i både engelska och franska. 1882 började jag vid Högre lärarinneseminariet i Stockholm, mot min faders vilja... Min far avled tyvärr 1885, samma år som jag avslutade mina studier. Efter mina studier började jag jobba som lärarinna på Elementarskolan för flickor i Landskrona 1885 – 95. Jag trivdes väldigt bra faktiskt.

Med vilken bok debuterade du som författare? Berätta lite mer om boken...

- Boken jag debuterade med hette Gösta Berlings saga. Boken handlar om livet på landet i Värmland på 1820 – talet. I centrum står det tre personer, varav den den ena är prästen Gösta Berling som avsatts eftersom han an misskött sig och brukat alkohol. Boken blev sedan en av svensk litteraturs största klassiker, vilket var en rolig men oväntad överraskning.

Du var ju alltså Sveriges första kvinnliga nobelpristagare i litteratur. Berätta mer om när du vann ditt pris...

- Jag tilldelades priset i litteratur år 1909 och jag var Sveriges första kvinna som någonsin tilldeltas detta pris. Jag kan inget mer säga än att det var mitt livs ögonblick, första kvinnan i Sverige... Det är inte dåligt!

Jag väljer att inte ta en bild eftersom jag vill ha en på henne när hon var ung, eftersom reportaget handlar mycket om när hon var ung. Hur roligt det än har vart att intervjua Selma Lagerlöf så känner jag att jag måste kanske komma iväg så att jag kan börja på mitt reportage så snabbt som möjligt.

- Jag får tacka för mig, säger jag och ställer ifrån mig den halvt tomma kaffekoppen. Hon reser sig går emot mig och skakar min hand.

- Det var ett nöje, säger han och ett leende spricker upp i hennes ansikte.

Jag går därifrån med fjärilarna kvar i magen, detta kan nog vara den roligaste intervjun jag gjort på länge! När jag kommer tillbaka till parkeringsplatsen där jag hade klivit ur taxin sist så står den redan och väntar på mig. Jag kliver in och hälsar glatt på chauffören, han hälsar surt tillbaka. Han verkar inte ha haft en lika bra dag som jag, men det ska inte få mig på sämre humör. Jag har redan börjat med att kladda ner ett reportage på ett blankt blad i blocket jag hade packat ner i väskan. Jag känner på mig att det kommer bli ett bra reportage, jag är hur nöjd som helst.