ÖVERSÄTTNING
Hon, må vara ansiktet jag inte kan glömma
Ett spår av njutning eller ånger
Må vara min skatt eller priset jag måste betala
Hon, må vara sången som sommaren sjunger
Må vara brisen som hösten bringar
Må vara hundra olika saker
Inom måttet av en dag
Hon, må vara skönheten eller odjuret
Må vara svälten eller måltiden
Må förvandla varje dag till himmeln eller helvetet
Hon, må spegla min dröm
Ett leende reflekteras i en ström
Hon må inte vara som hon verkar
Innanför hennes skal
Hon, som alltid verkar så glad bland folk
Vems ögon som kan vara så privata och så stolta
Ingen får se dem när de gråter
Hon, må vara kärleken som man inte kan hoppas på att den ska hålla
Må komma till mig från skuggor i det förflutna
Som jag kommer minnas tills dagen jag dör
Hon, må vara anledningen till att jag överlever
Varför jag ens lever
Vara den jag bryr mig om genom de tuffa åren
Jag, jag tar ett skratt in i tårar
Och gör dem alla mina nyktra år
För var hon går måste jag vara
Meningen med mitt liv är henne
Hon, ooh, hon
Ingen får se dem när de gråter
Hon, må vara kärleken som man inte kan hoppas på att den ska hålla
Må komma till mig från skuggor i det förflutna
Som jag kommer minnas tills dagen jag dör
Hon, må vara anledningen till att jag överlever
Varför jag ens lever
Vara den jag bryr mig om genom de tuffa åren
Jag, jag tar ett skratt in i tårar
Och gör dem alla mina nyktra år
För var hon går måste jag vara
Meningen med mitt liv är henne
Hon, ooh, hon
ORD
famine
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar